Smärtsamt på gott och ont.

[Azure Fosiva]

(Skrivet från en person med EIPS)

Det finns en kille jag snackat med och träffat enstaka ggr sedan ett halvår tbx nu. Vi träffades via jobbet.

Det snackas mycket om favoritperson och jag tror seriöst han börjar bli det. Jag tänker på honom KONSTANT, drömmer om honom, försöker att hejda mig sj att inte svara för snabbt för att leka svår osv. Och det gör ju inte bättre att han är DÖSNYGG.

När vi ses är sexet helt amazing (förmodligen för att jag är så ”kär”) men också det som är så farligt för mig är att han vill mysa och hålla om mig konstant… När vi ligger och myser och leker med varandras hår så pratar vi om allt mellan jord och himmel. Och ögonkontakten… OMG hatar ju egentligen det för att jag är rädd men nu när jag utsätter mig för det så blir jag fast. Det som att jag fylls av så mycket kärlek att det blir smärtsamt.

Jag är rädd att jag är besatt… ibland gråter jag i min ensamhet just för att jag önskar att denna dröm kunde bli fulländad.

På nåt vis lyckas jag alltid hamna i relationer där jag blir så här. Det är avsky eller så här jag känner när killar kommer fram till mig.

Personen i fråga vet inte om det så klart men det TÄR på mig på insidan för att jag känner att jag inte får samma intiativ tbx. På utsidan försöker jag leka kall och svår och tänker att då får jag den bekräftelse jag behöver MEN det går så pass långt att jag inte står ut med smärtan att ingen ser mitt värde och eftersom det är så smärtsamt så vill jag seriöst dö. Det är inte många som vet att jag känner så här pga honom just för att detta är upprepade situationer som händer mig och jag orkar inte ens med mig själv längre.

Vi planerade att ses i förrgår men påstod i sista stund när jag dessutom redan fixat mig att de blev strul på jobbet så han fick jobba över. Jag kom med förslag att ses en annan dag och han sa inom de närmsta dagarna iaf.

Nu har han inte svarat på 24 h och det har hänt flertal ggr att han inte svarar på flera timmar eller dagar. Nyligen skickade jag ett frågetecken efter all denna tid men inget svar. 🙃Jag har tyvärr ett inlärt beteende där jag har koll på hans snappoäng för att se om han iggar mig. Och hans poäng höjs hela tiden…

Ska jag behöva få ångestattack varje gång han inte svarar?

Jag fattar inte varför jag gör så mot mig själv men antar att det är något typ av kontrollbehov jag har.

Om jag hade varit i ”neutralt” tillstånd hade det varit enklare att fatta beslut vad som behövs göras. Just nu pendlar jag mellan om jag ska ta bort han elr ej för jag kan inte fortsätta göra så här mot mig sj.

Problemet är mina tankar. Tankar om att jag inte kan anta saker, det kanske har hänt något, om jag tar bort han så kommer jag känna mig tom i minst ett år och aldrig kunna glömma honom. Jag vill inte vara där för att jag varit där förut och det är RIKTIGT smärtsamt.

Tanken har slagit mig att berätta vad jag faktiskt känner men jag är så JÄÄÄÄVLA rädd att han lämnar mig då så jag vägrar. Jag vill ju heller inte vara ensam.

Innerst inne kanske jag vet vad som behövs göras men jag har en liiiiiten gnutta hopp kvar om att det faktiskt kan bli något. För så fort han svarar är det en stor lättnad och jag känner att jag kan andas ut.
Det gör mig genuint ledsen när jag ser att mina vänner förlovar sig… varför kan inte jag också?

Hur ska jag göra för att inte hamna på psyket igen?

Och vad kan jag göra för att bryta detta destruktiva beteende? 💔💔💔💔💔💔💔💔😪😪😪😪

[Green Pahufu]

Känslan av att vara älskad är något vi alla vill ha, och när vi får det så finns det vissa som aldrig blir mätt-

Mitt förslag är att du ger honom chansen att sakna dig lite. Innan du råkar kväva den låga ni tänt. Har du pratar med någon om ångest? För den kan få oss som människor att se katastrof i alla, man går in i överlevnads läge och börjar slå upp alla sköldar. Detta kan du som person oftast inte hantera själv.

Försök detta:

1. Ge kärleken andrum ( riktig kärlek kommer inte försvinna om ni inte hörs)
2.  Sök hjälp ifrån sjukvården och vidare Psykisk hjälp om du tappar kontroll och börjar ha kontroll behov.
3. Tänk på att du måste få vara lycklig. Och att känna så här gör dig olycklig så måste du bryta behovet och kontroll känslan.

Du kan klara av det, annars finns det alltid hjälp att få.

[Azure Fosiva]

Tack för svar. Idag har vi ingen alls kontakt då han tog bort mig eftersom jag konfronterade honom när han kom och gick hur han ville. Absolut kommer äkta kärlek aldrig försvinna hur mke man än har kontakt men ärligt talat, är det verkligen ett orimligt krav att tex få ett ”godmorgon” åtminstone en gång om dagen. Har man tid att skriva t andra så har man väl tid att skriva kort t mig också. Jag vill ha en konkret förklaring annars tär det på mig. Det kanske är för mycket begärt för vissa, men för mig är det viktigt.

 

idag har jag fortfarande tomhetskänslor och blir triggad så fort ens kärleken kommer på tal. Jag var på ett bröllop i förrgår o va tvungen att gå iväg på toa pga panikattack… jag vill ju inte ha det så.